Kommunfullmäktiges ordförande lär inte få avsluta onsdagens sammanträde nästa vecka förrän framåt småtimmarna. Ganska många frågor ska avgöras, 42 punkter finns på föredragningslistan.

Punkt 37 har rubriken: ”Svar på motion om budgetbeslut i juni – är det bra?”

Beslutsförslaget är att avslå min motion.

I sammanfattningen av ärendet sägs inledningsvis: I motionen förordas en senareläggning av budgetprocessen med beslutsförslaget att ”kommunfullmäktige anvisar kommunstyrelsen att överväga en förändring av budgetprocessen i enlighet med vad som anförs i motionen”.

Det var en mycket snäll formulering. Jag hade nämligen begått ett fel som jag inte upptäckte förrän det var för sent. Mitt yrkande var: ”kommunfullmäktige anvisar kommunstyrelsen att överväga en förändring av föreslagen planering för MRP 2020 i enlighet med vad som anförs i motionen”.

I tjänsteskrivelsen sägs också, med all rätt; ”För att styra om budgetprocessen för Mål- och resursplan 2020, enligt motionärens intentioner så hade frågan behövt väckas långt tidigare.”

Motionen är skriven 2 januari 2019, första fullmäktige inställdes i år, därmed togs motionen emot 2019-03-20, remitterades till kommunstyrelsen som behagade överlämna motionen två månader och en dag senare till ekonomikontoret. Redan dagen efter, 2019-05-22, kom ekonomichefens svar till kommunkansliet. Nu, fem månader senare, återkommer motionen till fullmäktige för ett beslut.

Självfallet accepterar jag att det blir avslag, det var mitt eget fel.

Men i själva sakfrågan kommer jag från talarstolen att på nytt söka samtal med kommunledningen. Det finns ett flertal tunga skäl att överväga att låta budgetprocessen landa i ett beslut i november.

I september/oktober kom regeringens budgetproposition för 2020, i början av oktober kom fyra budgetmotioner från alla fyra oppositionspartier i riksdagen. Nu vet vi med mycket stor säkerhet vad som delas ut från staten till kommunerna och till regionerna. Och vi ser också vad som inte delas ut under 2020.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, kom nyss med Ekonomirapporten oktober 2019. Där finns en omvärldsbeskrivning över kommunernas sätt att hantera den besvärliga situationen som nu finns nästan överallt. Där finns prognoser som har avsevärt högre träffsäkerhet än underlaget som fanns under våren 2019.

Visserligen ett sidospår, men mycket trassel i kommunikationen med Kunskapsförbundet Väst försvinner om Trollhättan och Vänersborg har samma almanacka i sitt budgetarbete. Att få Trollhättan att överge november kan vi glömma.

Huvudargumentet i Vänersborg är att ge nämnderna förutsättningar att i ett mycket tidigt skede planera sin egen budget och sin verksamhet för det kommande året. Håller detta? Jag ser inte att så är fallet.

Tittar t ex på kallelsen till socialnämnden nästa vecka – fyra månader efter fullmäktiges besked är man framme på punkten ”Information om åtgärder för att anpassa verksamheten till budgetram 2020”. I motsats till nästan alla andra punkter på dagordningen finns inget skriftligt underlag i utskicket inför mötet. Det är den första informationen, själva beslutet fattas i nämnden först i december.

Och naturligtvis ytterligare en tanke som talar för att skjuta på budgetbeslutet från juni till november. Det är nu som det inte längre går att dölja att gapet mellan intäkter och kostnader skenar, det är nu som frågan om att förstärka intäktssidan genom en förändring av kommunalskattesatsen möjligtvis hade fått gehör.