Efter kommunfullmäktiges beslut om ”Budget 2020” har det varit förvånansvärt tyst. Inte mindre än fem nämnder fick nobben på begäran om resurstillskott nästa år. Alla fem motiverade väl varför tillägg är nödvändiga. Men det blev nej, fem gånger nej.

Ingen av dessa fem nämnder haft inbokade möten efter kommunfullmäktiges besked. Reaktionen lär komma vid första träffen efter sommarpausen: Överförmyndarnämnden 27 augusti, Socialnämnden 29 augusti, Kultur- och fritidsnämnden 13 september, Miljö- och hälsoskyddsnämnden och Barn- och utbildningsnämnden 16 september.

Hur nämnderna hanterar fullmäktiges avslag får vi se då. En signal kom från Kunskapsförbundet Väst. Visserligen ingen av vår kommuns nämnder, men som kommunalförbund helt avhängig finansieringen genom medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg. Ingen kan ha missat sambandet mellan kommunfullmäktiges möte 19 juni och direktionens möte sex dagar senare, 25 juni. Det ena ger det andra, så uppstår kaos.

Vänsterpartiet föreslog i kommunfullmäktige en höjning av kommunalskatten med 60 öre, det skulle förstärka kommunens intäkter med cirka 50 miljoner. Vårt budgetyrkande var inte lika genomarbetat och uppställt som kommunledningens, men det fanns inte heller någon större anledning att hålla på med finliret. Med fem mandat i fullmäktige kan man inte räkna med att kunna övertyga tillräckligt många andra vid sittande bord. Vårt inflytande måste komma mycket tidigare, under budgetberedningens arbete under våren. Det jag fick veta är att några samtal inte har förts.

Även kommunledningens partier S, C och MP utgör en minoritet. Deras förslag kunde ha fällts av oppositionen. Men någon gång under resans gång kom man överens – som i gamla tider blev det i rätt ögonblick Vänersborgsvarianten: S och M i armkrok, C och L hängde på och KD och MP följde med.

Det gemensamma för dessa partier var:

• avslag på nämndernas begäran om förståelse för behovet av höjda anslag
• nej till tanken att höja kommunalskatten

Ingen kan kräva av Vänsterpartiet, ingen kan kräva av mig att jag skall ta ansvar för det som följer på ett sådant budgetbeslut. Jag kan istället ägna mig åt en egen ”omvärldsbevakning'”: Hur gör man i andra kommuner? Är det andra som har bättre ordning på kommunens verksamhet, lyckas andra bättre att få intäkter och kostnader gå ihop? Förslaget som vi inte lyckades med, får det gehör i andra kommuner?

Om detta finns att läsa överallt, den kommunala och regionala politiksektorn speglas i hela landet på tidningarnas debatt- och ledarsidor, åtskilliga faktaartiklar förstärker bilden av växande oro och oordning.

På Dagens Nyheters ledarsida fanns för någon dag sedan en betraktelse av Amanda Sokolnicki: ”Göran Persson hade rätt – kommunalskatten borde skrotas”.

Bland alla argument finns även följande passus: ”Det är också vad villkoren säger till kommunpolitiker: höj skatten. Utjämningssystemet som flyttar runt pengar mellan olika kommuner i dag är svårgenomträngligt och komplext – förutom om man höjer skatten. ”Där kan man säga att man får behålla alltihop, rakt av”, förklarar Wallenskog [chefsekonom SKL, min anmärkning] Det är vad man kan kalla ett incitament.

Dessutom, påpekar Timbros chefsekonom Jacob Lundberg, slipper kommunledningen betala moms på det som konsumeras med hjälp av skattemedel. Staten subventionerar också en höjd kommunalskatt med jobbskatteavdrag.

Det lönar sig kort sagt att höja skatten. Samtidigt påminner tankesmedjan om att den kommun som i stället väljer att öka sina intäkter genom att fler börjar arbeta får behålla 5 procent (!) av pengarna.”

Timbro brukar normalt inte vara min inspirationskälla, det får jag erkänna.

Men att jag själv inte är tillfreds med förslaget att höja kommunalskatten har förklarliga skäl. Sokolnicki skriver ”Kommunalskatten är en platt skatt. Den drabbar med andra ord alla medborgare i kommunen lika hårt alldeles oavsett vad de tjänar. ”Och: ”Att hurra för att kommunalskatten höjs är att hurra åt att människor som har mindre får betala mer.”

En av flera slutsatser blir: Vi får vänta till den 18 september, då lägger regeringen höstbudgeten 2019. Då får vi veta om kommunernas situation har gett avtryck i finansdepartementet. Och vilka partier från januariöverenskommelsen som har spelat sina kort bäst.