På kommunens intranät finns en sida med allehanda semesterlistor, vem som är på plats eller är borta under vilka veckor, vem som inträder för vilken chef under ledigheten. En blick på listan säger: Snart, snart är alla tillbaka. Då borde det bli svar på en mängd frågor.

Och frågor ställdes också av TTELA till två av våra kommunalråd. Lokaltidningen valde rubriken: ”Nu granskas vart skattepengarna tar vägen?”

Det blev en längre artikel, Benny Augustsson, S, kommunstyrelsens ordförande och Gunnar Lidell, M, som företrädare för ”oppositionen” svarade. Frågorna och svaren var många, men det finns bara en endaste som öppnade för något vi inte hade vetat innan.

”Är en skattehöjning ett alternativ? Om inte – hur ska ni få in pengar?” och Benny Augustsson svarade: ”Kommunalskatten i Vänersborg är relativt hög i jämförelse med andra kommuner och inför 2020 har kommunfullmäktige beslutat att skatten ska vara oförändrad. Inriktningen är därför att anpassa verksamhet och kostnader efter den budget som är beslutad. Om vi ser att våra kostnader fortsätter att öka jämfört med våra intäkter trots alla åtgärder vi vidtar så kan vi inte utesluta en skattehöjning i kommande budgetarbeten.”

Alltså, vi måste avvakta och se hur det utvecklas.

Hur socialförvaltningen och socialnämnden agerar känner vi till från förra året. Man försöker att klara sig med anvisade medel, går det inte, så ansöker man om tillägg hos fullmäktige. 2018 ansökte socialen om 26,6 mkr som tillägg för 2018 och ”det gamla” kommunfullmäktige beviljade att skjuta till 27,0 mkr vid mandatperiodens sista sammanträde. Ändå slutade socialnämnden 2018 med ett underskott på 25 mkr.

Det är högst sannolikt att årets begäran borde vara på samma nivå om inte än högre. Kommunfullmäktige däremot saknar 2019 förutsättningar att tillgodose framställningen. Underskottet för året 2019 torde därför bli högre.

Och kommunfullmäktiges beslut för 2020, det är det som Benny Augustsson och Gunnar Lidell också yttrade sig om, det beslutet ligger på samma ingångsnivå som 2019.

Nu är alla på plats igen. Socialchefen Karin Hallberg och förvaltningens ekonom Anders Lindberg förbereder ett underlag inför träffen med socialnämndens presidium med ordförande Dan Nyberg, S, i spetsen. Nämndens första sammanträde är torsdag 29 augusti, en vecka tidigare ligger utskickade handlingar på kommunens digitala anslagstavla. Vi borde vara ganska många som inväntar underlaget.

Samma sak gäller ”i princip” barn- och utbildningsnämnden – här bevakar min partikamrat Stefan Kärvling utvecklingen på sin blogg. Nämnden träffas dock först 15 september och handlingar finns från måndag 9 september.

Tredje nämnden är rena lilleputten jämfört med de första två. Men för kultur- och fritidsnämnden är varje halv miljon som inte finns ett stort dilemma. Aktuella tider här är 13 september med handlingar från fredag 6 september.

Själv kollar jag dagligen om något ”händer” kring alla olösta finansieringsproblem för Kunskapsförbundet Väst. Såväl den gymnasiala ungdomsutbildningen som vuxenutbildningen sattes innan sommarlovet på ett sluttande plan. Men allt jag vet är att situationen än så länge sannolikt är oförändrad. Och att kommunalråden från de två medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg skall ha interna överläggningar på ett ägarråd nästa vecka.

Samuel Beckett skapade med ”I väntan på Godot” en tragikomedi. Måtte vi undvika att uppleva liknande schabbel och förvirring till hösten och inför nästa år.

Efter kommunfullmäktiges beslut om ”Budget 2020” har det varit förvånansvärt tyst. Inte mindre än fem nämnder fick nobben på begäran om resurstillskott nästa år. Alla fem motiverade väl varför tillägg är nödvändiga. Men det blev nej, fem gånger nej.

Ingen av dessa fem nämnder haft inbokade möten efter kommunfullmäktiges besked. Reaktionen lär komma vid första träffen efter sommarpausen: Överförmyndarnämnden 27 augusti, Socialnämnden 29 augusti, Kultur- och fritidsnämnden 13 september, Miljö- och hälsoskyddsnämnden och Barn- och utbildningsnämnden 16 september.

Hur nämnderna hanterar fullmäktiges avslag får vi se då. En signal kom från Kunskapsförbundet Väst. Visserligen ingen av vår kommuns nämnder, men som kommunalförbund helt avhängig finansieringen genom medlemskommunerna Trollhättan och Vänersborg. Ingen kan ha missat sambandet mellan kommunfullmäktiges möte 19 juni och direktionens möte sex dagar senare, 25 juni. Det ena ger det andra, så uppstår kaos.

Vänsterpartiet föreslog i kommunfullmäktige en höjning av kommunalskatten med 60 öre, det skulle förstärka kommunens intäkter med cirka 50 miljoner. Vårt budgetyrkande var inte lika genomarbetat och uppställt som kommunledningens, men det fanns inte heller någon större anledning att hålla på med finliret. Med fem mandat i fullmäktige kan man inte räkna med att kunna övertyga tillräckligt många andra vid sittande bord. Vårt inflytande måste komma mycket tidigare, under budgetberedningens arbete under våren. Det jag fick veta är att några samtal inte har förts.

Även kommunledningens partier S, C och MP utgör en minoritet. Deras förslag kunde ha fällts av oppositionen. Men någon gång under resans gång kom man överens – som i gamla tider blev det i rätt ögonblick Vänersborgsvarianten: S och M i armkrok, C och L hängde på och KD och MP följde med.

Det gemensamma för dessa partier var:

• avslag på nämndernas begäran om förståelse för behovet av höjda anslag
• nej till tanken att höja kommunalskatten

Ingen kan kräva av Vänsterpartiet, ingen kan kräva av mig att jag skall ta ansvar för det som följer på ett sådant budgetbeslut. Jag kan istället ägna mig åt en egen ”omvärldsbevakning'”: Hur gör man i andra kommuner? Är det andra som har bättre ordning på kommunens verksamhet, lyckas andra bättre att få intäkter och kostnader gå ihop? Förslaget som vi inte lyckades med, får det gehör i andra kommuner?

Om detta finns att läsa överallt, den kommunala och regionala politiksektorn speglas i hela landet på tidningarnas debatt- och ledarsidor, åtskilliga faktaartiklar förstärker bilden av växande oro och oordning.

På Dagens Nyheters ledarsida fanns för någon dag sedan en betraktelse av Amanda Sokolnicki: ”Göran Persson hade rätt – kommunalskatten borde skrotas”.

Bland alla argument finns även följande passus: ”Det är också vad villkoren säger till kommunpolitiker: höj skatten. Utjämningssystemet som flyttar runt pengar mellan olika kommuner i dag är svårgenomträngligt och komplext – förutom om man höjer skatten. ”Där kan man säga att man får behålla alltihop, rakt av”, förklarar Wallenskog [chefsekonom SKL, min anmärkning] Det är vad man kan kalla ett incitament.

Dessutom, påpekar Timbros chefsekonom Jacob Lundberg, slipper kommunledningen betala moms på det som konsumeras med hjälp av skattemedel. Staten subventionerar också en höjd kommunalskatt med jobbskatteavdrag.

Det lönar sig kort sagt att höja skatten. Samtidigt påminner tankesmedjan om att den kommun som i stället väljer att öka sina intäkter genom att fler börjar arbeta får behålla 5 procent (!) av pengarna.”

Timbro brukar normalt inte vara min inspirationskälla, det får jag erkänna.

Men att jag själv inte är tillfreds med förslaget att höja kommunalskatten har förklarliga skäl. Sokolnicki skriver ”Kommunalskatten är en platt skatt. Den drabbar med andra ord alla medborgare i kommunen lika hårt alldeles oavsett vad de tjänar. ”Och: ”Att hurra för att kommunalskatten höjs är att hurra åt att människor som har mindre får betala mer.”

En av flera slutsatser blir: Vi får vänta till den 18 september, då lägger regeringen höstbudgeten 2019. Då får vi veta om kommunernas situation har gett avtryck i finansdepartementet. Och vilka partier från januariöverenskommelsen som har spelat sina kort bäst.