Först blev det bättre än det brukar vara och därefter gick det mesta snett.

Fullmäktige debatterade bokslutet för 2018. Ovanligt att så många sökte sig till talarstolen, ovanligt också att de flesta inläggen tog upp kommunens öppna ekonomiska sår. Knappt någon gjorde ett försök att släta över. Lokaltidningen TTELA valde rubriken ”Vänersborgs tuffa ekonomi oroar politikerna”.

Men sedan spårade det ur. Ansvarsfrihet för 2018 för alla politiker i  samtliga nämnder och i kommunstyrelsen var revisorernas förslag. Hur vågade våra revisorer? I underlaget hänvisades till en rapport om uppenbara brister i hanteringen av det mesta som skedde kring mångmiljonprojektet ”renovering av kommunhuset”. Jag avstår från att beskriva turerna innan fullmäktige kom till ett majoritetsbeslut. Det varade under tre pinsamma timmar med invecklade beslutsförslag, kommunaljuridiska spörsmål och några försök att hänga Svarte Petter runt någon annans hals. (Partikollegan Stefan Kärvling tog på sig att berätta lite mer.)

Nu ska fullmäktige avvakta beslutet om ansvarsfrihet för samhällsbyggnaden till juni. Nämndens yttrande om den kritiska rapporten blir avgörande.

Jag kan inte låta bli att nämna vad jag tänkte på under dessa tre bedrövliga timmar. I oktober förra året skrev jag motionen ”Vilken roll har ledamöterna i kommunstyrelsen?” Motionen beskrev hur det ”är” och mina tankar hur det borde kunna vara. Själva yrkandet var: ”… att kommunstyrelsen funderar över ledamöternas roll och hur det kan möjliggöras att våra politiker får utrymme för det politiska samtalet”.

Det har gått ett halvt år sedan jag skrev motionen, en ny mandatperiod har kommit en bra bit på vägen. Motionen tas upp för beslut någon gång till hösten i år.

Jag tror att kloka människor som samtalar med varandra kunde ha förutsett och förebyggt gårdagens spektakel.