Almanackan ser nu ut på annat sätt än tidigare. Endast kommunfullmäktige och Kunskapsförbundets direktion är inskrivna, socialnämndens, kommunstyrelsens och budgetberedningens möten bevakas av andra.

Nu finns tid över för läsning ”på djupet”. Att söka upp och begrunda texter som är nog så viktiga. Visserligen kan partiledardebatter vara underhållande för stunden. Och allt detta ”gillande” och ”delande” på Facebook, Twitter och Instagram som hjälper somliga att tillfredsställa behovet av att uppleva sig vara politiskt korrekta.

Framöver kommer dock den exakta, den detaljerade texten att spela en stor roll. När två av åtta partier regerar, därför att tre andra partier kom fram till att detta var det bästa alternativet, och när samtidigt sex av åtta partier gör anspråk på att vara opposition, då gäller det nog att ordentligt syna vad som skrivs och sägs av var och en.

Ett betänkande från finansutskottet fångade mitt intresse: 2018/19:FiU6 ”Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2017”.

Här finns en endaste reservation, Vänsterpartiet ville vara tydligt. I bakgrunden finns ju styrningen ”av allt” genom Pensionsgruppen. Gruppen består av representanter från sex partier, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna deltar inte i överläggningarna. Först när Pensionsgruppen har tänkt färdigt, tar riksdagen vid.

Därför är det inte så konstigt att Vänsterpartiet är så mycket mera tydligt. Vänsterpartiet behöver inte kompromissa när vi formulerar hur dessa enorma fonder ska förvaltas och hur fondernas tillgångar skall placeras.

”Vänsterpartiet tycker att det är bra att riksdagen har beslutat om ett nytt mål
för fondernas placeringsverksamhet, men vi tvivlar på att målet som det är
formulerat kommer att få någon effekt på fondernas placeringar.
Vi anser att det bör ställas betydligt tuffare krav på AP-fonderna när det
gäller hållbarhet i placeringarna. Fondernas placeringar bör i stället följa
följande riktlinjer: Miljömässiga och etiska hänsyn ska likställas med målet
om hög avkastning, AP-fonderna ska inte göra några nya investeringar i kol,
olja eller fossilgas, AP-fonderna ska avveckla befintliga investeringar i
fossilindustrin inom fem år, samtliga AP-fonder ska ha kvantitativa mål för
investeringar i förnybar energi, samtliga AP-fonder ska redovisa beräknade
utsläpp av växthusgaser för sina investeringar och AP-fonderna ska inte
investera i bolag som använder skatteparadis för att undgå beskattning.”

Finansutskottets ledamöter från de andra partierna avslår dessa krav:

”Enligt det nya målet, som började gälla den 1 januari 2019, ska fonderna
förvalta pensionsmedlen på ett föredömligt sätt genom ansvarsfulla
investeringar och ansvarsfullt ägande. Målet ska uppnås utan att fonderna gör
avkall på fondernas övergripande mål om långsiktigt hög avkastning. Syftet
med det nya målet är att fonderna ska beakta miljöaspekter, sociala aspekter
och bolagsstyrningsaspekter i sin kapitalförvaltning. Målet innebär bl.a. att
fonderna ska ta fram en gemensam värdegrund för förvaltningen,
gemensamma riktlinjer för vilka tillgångar som pensionsmedel inte bör
placeras i samt gemensamma riktlinjer för hur resultatet av förvaltningen
enligt det nya målet ska redovisas.”

Jag anser att dessa två citat mycket väl uttrycker det som kommer att prägla riksdagens (och regeringens) arbete under mandatperioden: allmänna, suddiga, icke förpliktande formuleringar som står i tydlig kontrast mot Vänsterpartiets skrivna texter i motioner, yrkanden och reservationer.

Onsdag 6 februari debatteras betänkandet i riksdagens kammare. Ida Gabrielsson (V) har åtta minuter. en ledamot från vardera (S) och (M) har begärt sex minuters taltid. Efter debatten kvarstår förmodligen den tydliga skillnaden.

Och så finns det andra kvar, det stora problemet: Hur ska Vänsterpartiet lyckas med att få ut sitt budskap, sina uppfattningar och sina krav? Kommer någon tidning överhuvudtaget att ägna någon rad åt debatten? Kommer någon på Facebook, Twitter eller Instagram att nämna reservationen?