Som många andra aktiva i Vänsterpartiet respekterar jag partiledningens avsikt att inte yttra sig innan det verkligen behövs.
Det är först på onsdag som riksdagen tar ställning. Då gäller det endast frågan om Stefan Löfven får tillräckligt många röster för att väljas som statsminister.
Men självfallet spelar det roll vad som finns i paketet som ska reglera regeringens arbete under mandatperioden. Det finns 73 punkter i uppgörelsen.
Ett stort antal punkter som jag hittills inte har uppfattat vara socialdemokratisk politik. Men socialdemokraterna ansvarar för sin egen politik.
Det finns en mening på första sidan, i inledningen: ”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”
Ser jag tillbaka vad Vänsterpartiet har lyckats med under den gångna mandatperioden, så är det flera dussintals genombrott som var och en har betytt mycket för enskilda människor. Det har mitt parti rätt att vara stolt över. Vad vi inte har lyckats med är att få Socialdemokraterna med på tåget i stora och viktiga frågor. Valresultatet i september 2018 var tydligt på en punkt – ett sådant genombrott skulle inte heller ske nu.
Så varför denna mening, varför denna markering?
Måste den inte tolkas som något annat? Att Socialdemokraterna skriver under ett dokument som med en omskrivning i själva verket säger: Vi förklarar att vi hädanefter aldrig mera hävdar att vår ideologi och vår politik syftar till socialism!
Varför ska Vänsterpartiet inte trycka på den röda knappen? Vår ideologi behöver vi väl inte överge bara för att andra gör det. Eller…
Lutz Rininslands blogg 
Pingback: Var det ingen som hörde? | Lutz Rininslands blogg
Med det politiska läge som vi har i landet så måste jag ändå tycka att en socialdemokratisk regering med C, L och Mp är ett alternativ som är långt bättre än det som hittills diskuterats. Och vi behöver en regering, och det är viktigt att det inte blir en regering som ger SD inflytande. Om det endast är möjligt genom att lämna V utanför så må det vara hänt. Allianspartierna har väl gjort det väldigt klart att det är en förutsättning. Att i det läget ens diskutera att säga nej för att V inte får inflytande, det tycker inte jag är att vara ansvarstagande för Sverige och svensk politik.
De kommande åren, med V som ensamt oppositionsalternativ på den vänstra sidan av den ideologiska skalan, kan istället bli en tid där V kan växa sig starkare och flytta fram positionerna vid nästa val.
GillaGilla