Ledarskribenten Max Eskilsson betraktar åtta politiska partier och deras agerande på den lokala spelplanen. Tidningen TTELA bevakar i huvudsak fyra kommuner: Lilla Edet, Mellerud, Trollhättan och Vänersborg. Fyra kommuner, där man hittar varandra i en mängd olika konstellationer. Och tvärtom: där man låtsas vara varandras opponenter.

Hittills har vi fått veta vilka synpunkter ledarskribenten har på Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna. Ansvaret för rubrikerna har kanske någon annan på redaktionen, men de löd så här: Den tydliga förloraren”, ”Vid makten men inte vid rodret”, ”En kluven maktresa” och ”Ett motigt valår”.

Nu väntar jag på Eskilssons betraktelse över resorna som de andra fyra partierna har gjort från 2010 via 2014 till 2018.

Två tankar kommer till mig, jag kan inte avgöra vilken som är mer seriös än den andra. Alltså, barnramsan ”än slank han hit, än slank han dit …” och så min helglektyr med utskottsbetänkanden och partiernas budgetarbete på Helgeandsholmen.

Ärligt talat undrar jag hur kommunikationen egentligen fungerar. Däruppe i Stockholm är det ena och bara det ena rätt och allt annat fel, fel, fel. Finns en liknande frågeställning lokalt, kan det bli tvärtom eller nästan tvärtom. Hur kan det ske?

Besitter man lokalt en bättre förståelse? Ser man andra vinklar? Är man klokare? Eller är man mera obunden av partiets ideologi och mera bunden till lokala överenskommelser med andra partier?

Eller så ligger förklaringen på ett annat plan: Lokalt bryr man sig inte så värst mycket om vad som noteras i betänkandenas reservationer, sägs debatten i riksdagens kammare. ”Hic Rhodus, hic salta!” är en fras jag kommer ihåg från skoltiden.

För egen del saknar jag Vänsterpartiets röst i den digra Stockholms-lektyren. Mitt parti valde ju att att resa på det ena spåret – budgetarbetet – hand i hand med S och MP, bara vid andra anhalten på det andra spåret – statsministeromröstningen – gick man en egen väg. Någon som glömde vad som sades 14 december? Här några rader från protokollet:

Anf. 8 MIA SYDOW MÖLLEBY (V):
Herr talman! Vänsterpartiets linje har hela tiden varit tydlig. Det är Stefan Löfven som är vår statsministerkandidat. För att markera det kommer vi att avstå i dagens omröstning. Vi ser också att det är kring Stefan Löfven som det finns en möjlighet att föra processen framåt.
Samtidigt är det så, som vi har sagt hela tiden, att om det är ett skarpt läge och en regeringsbildare förutsätter Vänsterpartiets mandat för att bli vald, behöver
vi naturligtvis också ha inflytande.
(Applåder)