Det låter inte klokt, men det har alltid varit en kär sysselsättning under lediga dagar kring jul och nyår. Jag tog fram underlag och började läsa på. Jag ville skaffa mig en grund för det som skulle bollas fram och tillbaka under några intensiva sammanträden. Jag förberedde mig för det kommande arbetet i kommunens budgetberedning.

Kan jag låta bli i år? Visserligen har mina partikamrater beslutat att jag inte längre ansvarar för detta, men vem från partiet som sätter sig på Vänsterpartiets insynsplats vid beredningens möten tycks vara oklart. Men det är ju gott om tid, det återstår på dagen en hel månad. Jag märker dock hur svårt det är att bara låta bli …

Vad var det för förberedelser jag gjorde? Räckte det inte att komma med nyfiken blick och nytvättade öron till ekonomistabens inledande presentationer? Lite om tidsplanen, några allmänna anmärkningar om processen och alltid en uppdaterad omvärldsanalys. Där förmedlades den kunskapen som ekonomiavdelningen hos Sveriges kommuner och landsting (SKL) hade samlat på sig, med statistik och hyfsat användbara prognoser.

Redan här märks att något inte är som det brukar vara. SKL:s Ekonomirapport kom som alltid i mitten av december, men därefter blev det tvärstopp. Riksdagens snabba beslut den 12 december med ”del I – ramsättningen” och veckan innan juluppehållet ”del II – samtliga 25 utgiftsområden” har inte landat än. Man kan läsa de flesta betänkanden från finansutskottet, arbetsmarknadsutskottet, socialförsäkringsutskottet, trafikutskottet, utbildningsutskottet m.fl eller studera debatten i riksdagens snabbprotokoll, men helheten förblir diffus. Går det att genomföra det som står skrivet, hur länge gäller dessa beslut?

M och KD enades om en gemensam reservation. Den ”vann” i riksdagen för att SD skyndade till och stödde den. Fast SD säger på nästan varje blad i merparten av alla betänkanden att egentligen var deras eget förslag så mycket bättre. S, MP och V lämnade inga reservationer, man yttrade sig om processen och redovisade sitt avståndstagande till Elisabeth Svantesson, M, som blev talesperson för M:s tankar. C hävdade sin egen ståndpunkt, invändningar mot M och KD är tydliga. Så även texterna som L lämnade till protokollet.

Vad ändras om det i mitten eller i slutet av januari tillträder en ”riktig” statsminister och en ”riktig” regering? Hur snabbt kan nya beslut fattas? Vad går att riva upp, vad inte?

SKL tiger än, någon cirkulär lär väl dyka upp efter årsskiftet. Vilket budskap kommer att skickas till kommunerna? Vad får vår egen ekonomistab i sin hand för att sammanfatta läget för de politiker som utgör vår egen budgetberedning?

Jag ser att jag läser riksdagens handlingar som jag alltid brukade göra, även om jag nu inte längre behöver känna pressen på mig att summera alla möten med budgetberedningen för mina nyfikna partikamrater.

Men jag överväger på allvar att skriva en motion med yrkandet att budgetarbetet skall landa i ett fullmäktigebeslut i november 2019 istället för i juni 2019. Det skulle ge mer tid att anpassa den lokala processen till den orimliga situationen som har uppstått på riksplanet.