Strax samlas riksdagen för andra statsministeromröstningen. Det finns två röda trådar för allt som sker på Helgeandsholmen, den andra gäller budgetbeslutet. Där avgjordes redan i onsdags att det blåbruna förslaget gäller. Det kommer att märkas, det kommer att svida!

Innan omröstningen i kammaren ägde rum på sena eftermiddagen, så berättade partiernas representanter inför tomma bänkar varför det var rätt att rösta på övergångsbudgeten, fel att göra så och hellre avstå, eller varför det enda rätta var en röst på reservationen från M och KD.

Ulla Andersson höll Vänsterpartiets huvudanförande. Som alltid en mycket bra redovisning av partiets inställning.

Tony Haddou från Göteborg, Vänsterpartiets ledamot i riksdagens skatteutskott och ersättare för Ulla Andersson i finansutskottet, fick som sista talare ge Vänsterpartiets syn på den formella hanteringen: ”Detta är första gången en övergångsbudget hanteras. Det finns ett syfte med att processen får gå igenom under ordnade former. En övergångsbudget är ingen permanent lösning. Den tar sig inte an de stora samhällsproblem vi har framför oss eller föreslår nya reformer. Det är den heller inte avsedd att göra. Den finns för att viktiga samhällsfunktioner, välfärd och myndigheter ska fungera som tidigare.
Den finns i väntan på att en ny regering ska tillträda och lägga fram de förslag till ändringar i statens budget som följer av dess politiska inriktning. Den behövs för
att skapa stabilitet och är just en övergångsbudget i väntan på att en regering ska tillträda och presentera sin ekonomiska politik. Det är när en sådan proposition
läggs fram av en nytillträdd regering som det är rimligt för partierna att motionera.”

Som nybliven ledamot var det Tony Haddous andra tillfälle att äntra talarstolen i riksdagen. Hela hans anförande bör uppmärksammas, här har Vänsterpartiet fått en förstärkning som lovar gott.