Hur kan en kvällstillställning på dryga tre timmar bäst sammanfattas? Hade det varit en idrottstävling, är det resultatet och vem som vann det centrala. Vid en musikafton ett antal superlativ kanske. Men nu var det en medborgardialog som gällde ett mindre grönområde vid Kindblomsvägen på Blåsut.

Förvaltningen ordnade programmet: Först några klarlägganden om vad som gäller utifrån roll- och ansvarsfördelningen i kommunen. Tämligen korrekt och inte mycket att orda om. Fast, varför behövdes det redan i inledningen denna försvarsposition? Det blev inga angrepp, det blev frågor och funderingar från deltagarna i dialogen.

Vilka var där? Mest de som bor på ena sidan och andra sidan dungen. Uppemot femton politiker, från alla partier. Inga störande mellanrop, respekt, tolerans, några frågor, mycket lyssnande. Det blev en upplevelse att se hur dialogen växte fram under kvällens lopp.  Hur gick det till?

Efter de inledande fyra, fem informationspunkterna var man efter tre kvart framme vid den sista punkten – under den avslutande punkten ”övrigt” kunde man komma med synpunkter. De boende hade förberett sin presentation, det fanns en röd tråd som bit för bit pekade ut alla tveksamheter kring exploateringstankarna. Invändningar fördes fram och motiverades.

Förvaltningen som hade förberett sig att lämna information började fatta galoppen. Sakkunskapen från byggnadssidan, från trafiksidan, från miljöförvaltningen fördes in i dialogen. Men visst, det var inte lätt – de boende hade ”läst på” ordentligt innan.

Här min slutsats om varför det var så svårt att överhuvudtaget kunna få tillstånd denna dialogafton och varför trots alla ansträngningar positionerna fortfarande är låsta. Jag delar de boendes uppfattning att det ankommer på samhällsbyggnadsnämnden (eller också kommunledningen) att ansvara för en helhet. Nu uppfattar sig olika förvaltningar ansvariga för var sin bit, följer ”uppdragen” och iakttar ”reglementet” och ”förordningar”. Inget större fel i det. Men samordningen saknas, samtalet med berörda medborgare i vår kommun fattas. Här är politikens roll, det ankommer på de folkvalda att ange riktning och tempo, att stämma av olika intressen och fatta tydliga beslut i situationer när olika intressen står emot varandra.

Det är här det inte stämmer. Kommunledningen drar sig undan när en konflikt tycks uppstå. Och samhällsbyggnadsnämndens ordförande kör sitt mantra: ”Det här är förvaltningsfrågor. Jag litar på min förvaltning.”  Hur ändrar man på det?