Varit på föreläsning tidigt idag, doktoranden Erika Lundby från Linné-universitetet (Kalmar) presenterade material hon tagit fram för sin avhandling. Nyckelorden är barn/ungdom, konsumtion, socialt samspel. Bra föreläsning, fick även tillfälle att ställe en fråga kring en fundering som infann sig hos mig. Var hemma igen tio minuter efter föreläsningen!
Hurdå? Såklart ”Öppna föreläsningar” vid Högskolecentrum i Vänersborg, telebild-sändning med interaktiv uppkoppling. Har varit på liknande föreläsningar tidigare under åren men någonting har förändrat sig. Det syns i andra föreläsningssalar (Olofström, Sölverborg m.m.) att det finns många tomma stolar. För tidigt på dagen? 07:45-09.00! Ändå på arbetstid?! Men jag undrar om någonstans anslutningen varit lika dåligt som vid Högskolecentrum Vänersborg? Jag var – bortsett ifrån värdinnan/tekniska assistenten – helt ensam i sal 272 på Vänerparken. Något att fundera över – har alla svtplay och webb-tv sändningar tillsammans med SR-UR och SvT-Kunskapskanalen hunnit förbi direktsända samordnade föreläsningar vid våra högskolecentra?
Hur som helst, för mig blev det en massa tankeställare. För mig som politiker aktiv i sociala frågor (jag är återigen i socialnämnden där jag redan fanns 1982 första gången och jag för första gången i den direkta hetluften i socialutskottets överläggningar kring Sol-insatser, LSS, försörjningsstöd, LVU och LVM). Min nyfikenhet i hur barn och ungdomar tänker idag var också en anledning till att jag cyklade till Högskolecentrum på morgonkvisten, är man farfar till en snart fyraåring och en annan snart tvåårig gosse då vill man gärna höra hur forskningen observerar trender. 2005 var debutåldern för datorer och internet 9 år, idag 2010 är det nere till 4 år.
Det som fastnade mest var Erika Lundbys observation att barnen (hon intervjuade 45 tjejer och killar i nio års åldern) såg tillgång till pengar inte som en möjlighet att skaffa/köpa sig själv något, utan i första hand var det genomgående en ledande tanke att man kunde ge något till någon annan. Förklaringen är självfallet att hitta i föreläsningens rubrik ”Vad kostar en kompis?”. Ger jag så öppnas vägen till att få kamrater. Frågan jag ställde syftade till att Erika Lundby hade valt sina 45 ungdomar från tre olika områden, det fanns ungdomar i en skolklass där föräldrarna mer än väl kan betecknas som resursstarka, det fanns andra ungdomar från rakt motsatt hemmiljö. Svaret jag fick var att ungdomarna i den resurssvaga gruppen inte tenderade att ”ta för sig själv” istället för att ”dela med sig”, utan att det mera tendera åt ett beteende som också redovisas i t ex Rädda Barnens nyligen publicerade rapport: Dessa barn och ungdomar är oerhört medvetna om hur det står till hemma jämfört med hemmen för andra jämnåriga – och reaktionen blir att man tiger om ”läget”.
Jag fick i alla fall klart för mig att denna del av den tvärvetenskapliga forskningen har kvar att bearbeta hur många som helst frågeställningar. Lovar att behålla min lyhördhet för frågorna.