Dagens Nyheter publicerade en debattartikel av utbildningsministern Anna Ekström: ”Komvux ändras för att stärka integration och kompetens”. Pressmeddelandet på regeringens hemsida innehåller samma budskap, rubriken där är: ”Utvecklat komvux ska stärka kompetensförsörjningen”.

Jag studsade ​till​ över den inledande meningen: ”​Nu har regeringen fattat beslut om förslag till ny lagstiftning för att stärka den kommunala vuxenutbildningen (komvux).” I ärendeförteckningen för regeringens sammanträde såg jag varken i vecka 4 eller i denna vecka 5 att ärendet varit uppe.

Hur som helst, bitarna faller ändå på plats och själva texten till lagrådsremissen dök upp senare på dagen.

Det finns ​ju ​två punkter att utgå ifrån. I botten ligger en statlig utredning som under remissbehandlingen fick ett övervägande positivt gensvar. Det handlar om utredningen ”En andra och en annan chans – ett komvux i tiden”. Anna Ekström tog emot resultatet i augusti 2018.
Den andra punkten att utgå ifrån finns i 73-punkter-januariöverenskommelsen. Det handlar om punkt 14: ”​Möjligheterna till omställning förstärks och arbetsgivarnas behov av arbetskraft med rätt utbildning förbättras. Kunskapslyftet byggs ut, inklusive högskola, yrkeshögskola, vuxenutbildning och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Möjligheten att vidareutbilda sig eller omskola sig högre upp i åldrarna utökas. Ge mer generösa villkor för detta inom studiemedelssystemet. (Senast från BP21) Utvecklingstid i upp till ett år införs (från BP20) för att möjliggöra kompetensutveckling hos den enskilde.”

Det finns två sätt att ta ställning till januariöverenskommelsen. Ser man på helheten, ser man på vem som har vunnit, vem som har förlorat, så finns väl snart ingen längre som ser överenskommelsen som en vinstlott. Granskar man enskilda punkter så finns i punkt 14 ​och ​även i ett antal andra punkter finfina tankar. De fyra första ​meningarna​ i punkt 14 återfinns nu i skissen till lagrådsremissen:

● Det måste vara rätt att betona kompetensförsörjningen till arbetslivet sida vid sida med individuella önskemål om utbildningar

● Ett annat, ett ​mer ​flexibelt sätt att rangordna eventuella köer vid antagningen

Vid sidan om regeringens lagrådsremiss har det också kommit andra förslag i Ekströms debattartikel och i pressmeddelandet:

● Statens finansiering ökar – t ex för platser på yrkesvux går förslaget från dagens 50:50 till kostnadstäckning med 30% från kommunen och 70% från staten

● Stimulans och förstärkning till utbildningar där yrkesutbildningen kombineras med språkutbildning för nyanlända

Hur var det nu med den femte meningen under punkt 14: ”​Utvecklingstid i upp till ett år införs (från BP20) för att möjliggöra kompetensutveckling hos den enskilde.”

Den som visste. ”Utvecklingstid” är ett annat ord för ”friåret”, Miljöpartiets hjärtefråga. Som inte många längre tror har en chans att få stöd.

Fortfarande är striden inte ​avgjord ​vilket förslag som vinner gehör i riksdagen i en omröstning. Å ena sidan finns ett förslag om en extra ändringsbudget ganska omgående med 7,5 miljarder till välfärden, där Vänsterpartiet står bakom. Å andra sidan finns uttalanden från fyra partier bakom januariöverenskommelsen, att vårbudgeten 2020 ska innehålla en utökning med 5 miljarder. Men regeringen kan komma att skriva in större belopp, regeringen kan också komma att förlika sig med att lägga ett förslag tidigare.

Kunskapsförbundets direktion möts på tisdag 4 februari, det borde finnas någon minut att få utbyta tankar vad dagens besked från regeringen innebär för vuxenutbildningen i Vänersborg och Trollhättan. Fredag 7 februari träffas kommunalråden från våra två kommuner med direktionens presidium i ägarsamrådet. Där borde man också delge varandra vilka preliminära slutsatser man vill dra av Anna Ekströms och regeringens utspel.

Ingen tvekan, en lättnadens suck, det känns bra!

Vi gick till talarstolen igen och igen, under hela våren och efter sommarpausen. En gång var det Stefan Kärvling, sedan var det jag. Och när vi hade varit framme månad efter månad i kommunfullmäktige, då äntligen lossnade det också hos andra. Madelaine Karlsson, S, och Henrik Josten, M, förste resp andre vice-ordförande i Kunskapsförbundet Väst, kom ut med välskrivna manuskript, fylld med argument om varför och på vilket sätt kommunen Vänersborg borde visa förståelse.

Vuxenutbildningen är ju nästan undantagslöst en vinn-vinn-situation, för den enskilde sökande, för den sökandes familj, för arbetsgivare som söker utbildad personal, för socialtjänsten där en individ mindre ansöker om försörjningsstöd. Ekonomiskt sett vinn-vinn. Men även så oerhört betydelsefull för enskilda. Det betyder något, det gör något, att utbilda sig är att lyfta sig.

Och visst är Kunskapsförbundet Väst stolt över att de studerande på alla dessa olika utbildningar tycks vara överens om en sak: Förväntningarna infrias med råge.

Och nu har det alltså lossnat, åtminstone på en punkt. På onsdag beslutar kommunstyrelsen i ärendet 16 ”Uppdragsavtal för vuxenutbildning 2020”.

Handlingen är inte lättläst. [Ta gärna en titt på de sista tre sidorna i utskicket: ”Bilaga 3 – Omvärldsanalys inför beställning 2020”]. Kanske kan man uttrycka det så här: Hösten 2019 borde det ha ordnats fler utbildningsplatser än vad som erbjöds. Alldeles för många sökande fick inte påbörja utbildningen. Nu lossnar det och kötiden för dessa är förbi. Om anslaget räcker fullt ut till för såväl de som hade en plats på kölistan som till de nytillkommande sökande kommer att visa sig framöver.

Nu blir det alltså ett beslut som kommunstyrelsen äger rätt att fatta. Uppdragsavtalet förs inte över som ett ärende till kommunfullmäktige. Och det står redan nu klart att en majoritet i kommunstyrelsen ställer sig bakom förslaget.

Tonerna från riksnivå har varken landat hos våra lokala partiföreträdare i Moderaterna och inte heller hos Kristdemokraterna. Och det känns skönt och bättre så länge det nu må förbli så. Det räcker nämligen med att Kurt Karlsson yttrar sig.