Kommunfullmäktige? Tja, vad ska man säga?

Nej, det är inget jag rekommenderar! Det finns andra sätt att roa sig än att i efterhand klicka fram webbsändningen från dagens kommunfullmäktige.

Det fanns egentligen bara ett ärende bland ett trettiotal punkter som det kunde bli debatt kring. Och precis så blev det, bara ett ärende – men inte heller där någon debatt.

I sista stund uppmärksammade å ena sidan S+C+MP och å andra sidan M+KD+L att skillnaden mellan deras budgetförslag var ”hårfin”, att det skulle kännas jobbigt att hävda att ”mitt är bättre än ditt” eller ”ditt är sämre än mitt”.

Om vi skulle kunna lägga fram ett gemensamt förslag? Kan vi? Jo, det kan vi! Och det förstår väl vem som helst: om 35 av 51 ledamöter enas om något, så uppfattas det sannolikt som det rätta, det bästa, det mest genomtänkta förslaget. Punkt.

Jag satt hemma, 80- som jag är, följde alla anvisningar av Stefan Löfven och Lena Hallengren om ”att hålla distans” och begrundade vad som utspelade sig.

En budgetprocess börjar varje år med att kommunens förvaltningar lägger fram: a) förra året gjorde vi underskott, för att … b) i år vill vi försöka att komma rätt, men …. tyvärr kommer vi nog inte att klara oss om vi inte får tillägg, och c) demografiska belastningar … nya lagföreskrifter … kommunens målsättning om …. d) vi skulle behöva tillkommande anslag.

Förvaltningar får nästan undantagslöst stöd av ledamöterna från samtliga partier i alla facknämnder, alla visar förståelse.

Sedan rullar det på i budgetberedningen. Vi måste se på helheten! Brösttoner!

I det sista kommunstyrelsemötet innan fullmäktiges budgetbeslut finns fortfarande fyra förslag: S+C+MP lika med 20 ledamöter, M+KD+L lika med 15 ledamöter, SD med 9, Vänsterpartiet med 5 och Medborgarpartiet med 2 (som alltid utan eget förslag).

Hur skulle det se ut att få genom ett budgetförslag med blott 20 av 51?

Tänk om SD röstar tillsammans med M+KD+L? 24? Vi, som är kommunledningen, förlorar med våra 20?

Jösses! 20 + 15 – vi seglar lugnt! Där har vi det!

Jag blev glad när Magnus Lilja tog någon minut för att med enkla ord och utan att rabbla upp intetsägande siffror beskrev varför Vänsterpartiets yrkande var annorlunda. Dels var förvaltningens uppgifter fortfarande utgångspunkt, dels lyssnade vi på fackliga synpunkter och inte minst är det partiets medlemmar som anger vilka grupper i samhället som vi ska måna om extra.

Nu är förslaget klubbat. Nu är det förvaltningarnas uppgift att finna sig i det som är sagt. Med allt vad det betyder i form av nya begränsningar och nedskärningar.

Och efter årsskiftet börjar det rulla igång med liknande spel inför 2022.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.