I dessa dagar då pressträffar avlöser varandra fäster media nästan ingen uppmärksamhet vid riksdagens pågående arbete. Där debatteras en rad utskottsbetänkanden som alla har en sak gemensamt. Arbetet påbörjades för länge sedan och när man nu är framme vid beslut i riksdagens plenum, har mycket förändrats. Inga 349 ledamöter, blott 55 ska spegla fördelningen bland åtta partier. Stridslusten är knappast synlig, alla talare vill visa ansvar inför stundens allvar. Några genom att stryka det mesta från sina manuskript och genom att säga desto mer om Coronavirusets påverkan på hela samhället.

Ali Esbati talade för Vänsterpartiet när betänkandet med titeln ”Arbetsrätt” uppropades. Ali Esbati strök inte i texten, han nämnde som alla andra Corona men ägnade sitt anförande åt det som behövde sägas.

Här tre avsnitt, från inledningen och avslutningen men även det viktigaste, nämligen att hotet mot den svenska arbetsrätten inte är över än utan kommer att ställas på sin spets längre fram under våren.

”Under den här världsomspännande krisen har vi förhoppningsvis också kunnat inse hur tätt sammanvävda våra liv är, hur beroende vårt samhälle är av att så många som möjligt gör så gott de kan. Och: att det inte sällan är de som sliter i skymundan, de som tar ansvar utan föregående titlar, pompa och ståt, ofta med löner och arbetsvillkor som knappast ger dem plats i lyx och strålkastarljus – de som gör den största insatsen. Och som alltid har gjort det.”

”Man producerade i januari förra året ett hafsverk som man sedan krampaktigt har försökt att hålla fast vid. Utifrån detta hafsverk har man tillsatt en utredning med djupt problematiska direktiv, som den fackliga rörelsen i Sverige, de som organiserar och representerar de människor som faktiskt bär upp det här samhället, kollektivt skakar på huvudet åt. Det är en utredning som ska komma med sina förslag i slutet av våren. Vi vet inte exakt vad som kommer att föreslås, men vi har hört utredaren på arbetsmarknadsutskottets möte och vet att man verkar hålla sig tätt till direktiven. En del förslag har också luftats i, eller läckt till – svårt att veta vilket – bland annat tidningen Arbetet. Det är bara att konstatera att om slutbetänkandet ligger ens i närheten av de förslagen, då kommer det att vara förslag som i praktiken upphäver det skydd som Lagen om anställningsskydd ger, för de flesta på svensk arbetsmarknad. Det är förstås både oansvarigt och oacceptabelt.”

”Under den pågående coronakrisen har regeringen enligt min mening hittills visat beundransvärd handlingskraft och mognad. Det har man gjort i stor utsträckning genom att förlita sig på impulsen att ta tillvara det som är bra i Sverige och fixa till sådant som inte fungerar bra.

Det vore mycket välkommet om man också kunde låta den andan smitta av sig till det fortsatta arbetet på arbetsrättens områden. Det skulle i så fall kräva att lägga Januariavtalet om inte i papperskorgen så åtminstone längre bak i byrålådan, för att istället se till koncentrera sig på de faktiska problem och utmaningar som de arbetande och de arbetssökande i Sverige står inför. Det kommer i alla fall vi i Vänsterpartiet att fortsätta göra.”

Hela debatten finns att läsa i protokollet eller kan ses och höras i efterhand på riksdagens hemsida.