En episod som jag vill ägna några rader åt. Vore synd om det bara försvann i nyhetsflödet.

Tyskland röstade om ESFS – det omstridda förslaget med nya avancerade räddningsaktioner för Euron. Regeringspartiet CDU fick mothugg från någon enstaka ledamot ur det egna partiet, av hela systerpartiet CSU (Bayern) och av koalitionspartnern FDP. Men det blev nästan ordning i leden, endast ett fåtal dissidenter ville stå på sig.

Förbundsdagen genomförde den obligatoriska debatten, normalt spelar det ingen roll vad som sägs, ledamöterna har bundits upp av sina partier i förväg. Som i den svenska riksdagen ”äger” partierna talartid som fördelas till de egna. Självklart fanns ingen tid för avvikande uppfattningar hos enskilda ledamöter från regeringspartierna.

Då ingrep Norbert Lammert, talesman i Bundestag. På egen hand ”förlängde” han talarlistan och gav fem minuter vardera åt en ledamot från vardera CDU och FDP. Lammert hävdade att han inte kan hindra en ledamot från att vilja ge uttryck för sin uppfattning i en sådan viktig fråga.

Lammert fick kritik från alla håll och samtliga partier. Han anklagas för att ha överskridit sina befogenheter och inte respekterat parlamentets arbetsordning.

Jag hyllar Lammerts civilkurage, jag imponeras.