Häromdagen konstaterade jag ”Tydligheten är bättre”.

I slutet på mitt inlägg hänvisade jag till en kommande debatt i riksdagen kring riktlinjerna för AP-fonderna. Och jag ställde frågan: Hur når Vänsterpartiet ut med budskapet pm hur fondernas placering snarast bör riktas mot hållbara alternativ?

Debatten ägde rum igår. Det blev Ulla Andersson istället för Ida Gabrielsson som stod för anförandet. Och sedan – stridbar som vi känner till Ulla Andersson – blev det flera repliker med Ingemar Nilsson (S). Det tar inte många minuter att läsa snabbprotokollet, jag avstår därför från att citera.

Och hur når vi ut? Inte kan jag se något nedslag i någon artikel eller någon notis i tryckta medier, jag har inte hört eller sett något referat varken i radio eller TV. Visserligen finns det gott om länkar från tidigare insatser som Ulla Andersson gjorde i samma eller liknande syfte. För en månad sedan fanns det här inslaget på SR: ”Nya miljökrav på AP-fonderna.”

Greenpeace hade idag ett nyhetsbrev med uppmaningen att skriva under: ”Inte med min pension!”

Dagens Nyheter har i dagens tidning en läsvärt artikel med rubriken: ”Svenska pensionspengar kvar i skandalgruvbolaget”.

Min slutsats: Ulla Andersson ska veta att vi är många i Vänsterpartiet som är tacksamma för hennes enträgna försök att belysa AP-fondernas oansvariga placeringar. Och Vänsterpartiet behöver inte misströsta: Vi befinner oss i samklang med många människor som inte engagerar sig partipolitiskt, men som i sitt arbete i sina föreningar är inne på samma frågor som vårt parti. Vi hittar varandra, var så säker.