Under morgonens tidiga promenad i naturreservatet Nygårdsängen kom jag på mig själv att upprepa igen och igen ”Jag är så lagom glad att jag är svensk”.

Raden finns idag, 6 juni, på DN-kulturbilagans sista sida, NAMN och NYTT. Varje dag finns där underfundiga texter och betraktelser, några av dessa fastnar.

Det var ju idag som jag skulle ha följt kommunens inbjudan att delta i uppvaktningen av nyblivna svenska medborgare. Inte för att jag är ålderspresident i kommunfullmäktige, nej, utan för att jag i mars efter 49 år och 8 månader i Sverige äntligen hade blivit svensk medborgare. Kommer det en inbjudan nästa år när ceremonin kan äga rum?

Lagom glad – tja, nu kommer allehanda signaler att alla får resa igen, även till dessa underbara soliga semesterplatser kring Medelhavet. Alla? Inte alla! Inte svenska turister! Jag som nyss fortfarande var tysk! Hur kunde jag …?

I våras beslutade vi gemensamt att skjuta firandet av ”60 år sedan vi tog studenten” till 2021. Nu börjar mina klasskompisar i södra Tyskland höra av sig: ”Kan vi inte i höst…?” Lättare sagt än gjort, somliga har tyska Autobahn eller Deutsche Bahn. Hörde inget om att flyget från Landvetter… Förresten, jag som är mot att det flygs så mycket.

När jag läser tyska texter märker jag en viss ovana att kämpa mig genom långa meningar som aldrig vill ta slut. Nu blir jag lagom glad när jag ser ett pressmeddelande på regeringens hemsida där redan rubriken skvallrar om anpassningen till det stora EU-språket: ”Förordningsmotiv för förordning om ändring i förordningen (2020:201) om studiestöd vid spridning av viss smitta”. Och riktigt lagom glad blir jag när jag läser själva meddelandet som består av en enda mening: ”Förordningen innebär bland annat att för studier som påbörjas under det andra kalenderhalvåret 2020 får studiestartsstöd lämnas till en arbetssökande som avses i 4 § första stycket förordningen (2017:532) om studiestartsstöd trots att han eller hon har varit arbetslös eller deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt program under kortare tid än sammanlagt sex månader inom ramtiden.”

Inte lika lagom glad är jag när min kommun Vänersborg visar sig inkompetent att använda modern digital teknik. Som ”80 –” tillhör jag riskgruppen. Det skulle jag också göra i andra kommuner. Men medan andra kommuner ordnar så att även fritidspolitiker från riskgruppen deltar på distans ”fullt ut” vid sammanträden, så är jag nu utanför redan för fjärde månaden. Mer om detta skriver Stefan Kärvling, han som varit svensk och glad på riktig alltid.

Men Stefan och jag delar samma öde också på annat sätt, han sedan två år tillbaka. Jag upptäckte idag, 6 juni, att någon administratör på Facebook-sidan ”Innerst inne är vi alla vänersborgare” blockar mig, jag får inte längre klicka mig fram till allehanda episoder som publiceras på denna sida. Jag känner bara till en administratör för denna Facebook-sida, undrar vilka de andra är. Någon måste ju funnit för gott att blockera mig! Utan att ens meddela mig.

Slutligen, på temat ”lagom glad att vara svensk” – ta dig tid att se och höra gårdagens interpellationsdebatt mellan Dennis Dioukarev, SD, och utbildningsminister Anna Ekström. Ledamoten Dioukarev ställer frågan: ”Är det acceptabelt att svenska elever särbehandlas på grund av sin bakgrund?”