Det är klart att det blev så och att det blev nu. Återigen uppbrott, återigen med nästan samma destination.

Fick le en smula när jag kom att tänka på tiden när Jonas Sjöstedt efter två årskurser på S bröt upp. Nästan alla i lärarkåren tyckte det var galet att låta den unge mannen dra iväg. Klassföreståndaren och syo-konsulenten visade förståelse.

Det var ganska omgående som Jonas drog iväg. Kambodja och Laos då, om jag inte minns alldeles fel. Vietnam nu.

Vi höll kontakt och jag träffade Jonas åtskilliga gånger under dessa snart fyrtio år sedan uppbrottet från skolan och från Vänersborg.

Det sägs mycket positivt nu från många håll. Snyggt jobbat, alla dessa år i Bryssel och Strassburg. Och åtta år som partiledare för ett parti som har Jonas att tacka för mycket. Jag har inte låtit bli att några gånger skicka en spontan och berömmande kommentar, fick alltid ett svar.

Det bästa av allt är egentligen att partiet också har blivit vuxet. Det känns som att vi står på en solid plattform och i lugn och ro kan tänka genom, vart, när och hur våra nästa steg ska tas för att utvecklingen skall fortsätta.

Många medier passar på att kommentera och spekulera. Tämligen värdefulla synpunkter förs fram. Ett bevis på uppskattning och förväntningar, tror jag.

När jag skriver många så är anledningen att det inte är från alla. Förvisso, från enstaka medier var inget annat att räkna med. Men att just DN på sin ledarsida med rubriken ”Roligare än så här blir det inte för Vänsterpartiet” producerar ett alster i gnälligaste ordalag, det gör mig besviken. Och det just samma dag, när Peter Wolodarski i tidningen ETC får tillfälle att ta ställning till anklagelser att DN driver vind för våg åt fel håll. Nåja, det ska inte inkräkta på stämningen.

Min tanke är att Jonas Sjöstedt ännu en gång fattade ett klokt beslut.

Tack för allt, och sköt nu tiden fram till kongressen. Och så går vågorna höga i riksdagen och kan bli än högre under veckorna framöver.